The Spring Speech

Bonfire thoughts on the cusp of spring

In Sweden, there is a strong tradition of celebrating Walpurgis Night on April 30th. Bonfires are lit throughout the country, and local communities come together to mark the start of spring.

In my younger years, the day was an excuse to party. Since then, I haven’t taken part in the celebrations as I have mostly lived abroad. But apparently it is customary for someone from the community to hold a spring speech. As luck would have it, this year I was asked to hold the speech for the celebrations in our village of Bjärtrå.

Below follows a few clips of my coach/therapist/wanna-be-philosopher/aspiring-farmer’s attempt to honor the spring (01:00-04:55). A transcription of the full speech in English and Swedish can be found below.

Video credit: Erik Åmell

There is much more to share about the beginning of our life up here at Allsta Gård at 62 degrees north. More will come in the weeks and months ahead. For now you can follow along with we’re up to on Instagram or Facebook.

Cheers to the Spring.

---

English

I'd like to start to speak tonight about grammar. I was never been very fond of grammar, but in school there were still a few points that stuck. One of them was the difference between indefinite and definite form. "A tree" and "the tree", for example.

When I was asked to speak tonight, the following question was asked: "Can you imagine giving a spring speech?" Indefinite form. I therefore imagined other people would be giving speeches too. Several spring speeches, short and concise, without much thought required.

So you can understand my surprise when I saw posters in the village announcing that a certain new neighbor will be giving "the spring speech". Definite form.

Regardless, it feels joyful to stand here today and talk with all of me. Me, Jana, and Rio moved in to Allsta Gård on December 16th. Even though there has been lots to do and learn (bed and breakfast, café, market gardening, hens, wood stoves, pellet stoves, getting yoga massage and sourdough bread enterprises up and running, getting started at preschool...the list goes on) it has still felt fun. And it feels like home already. That is in no small part due to so many of you who have visited and welcomed us in different ways. We will be forever grateful for that.

So, the spring speech. What is a spring speech? I don't have the faintest clue. When I was a teenager, Walpurgis was mostly about drinking in the bushes. Since then I've mostly lived abroad, so I've never seen a spring speech. I have decided to interpret the task freely. I will talk a little bit about the spring what we can learn from it.

When I think of spring, I think of: liveliness, blooming, expression, the beautiful, expansion, connection, hope, light and future. I find it fascinating that precisely the same concepts are important for us humans too, which becomes very clear in my job as a coach and therapist. People want to feel alive, light, hopeful, connected, able to self-express, and be a part of one's surroundings.

So tonight I will talk about three themes about spring, from the perspective of biology and agriculture and what that can mean for us as humans.

---

1) Spring is about life and liveliness

Flowers become flowers, grass grows, the snow melts away. When we think of spring, we think a lot about what is visible. But what we are able to see is dependent on what is not visible. While the snow lies on the ground during the winter, seeds have been lying under the surface of the ground. A plant does not just appear like that, but is dependent on what has come before.

I have heard of places where oak trees haven't grown for decades or even centuries. Then you take a group of pigs there, and all of a sudden oak trees start growing there. The fact that pigs stomping around and do there things somehow brings buried acorns to life. The pigs are a signal to the whole system that it's time to wake up and expand.

So we can ask ourselves the question: How can we become a pig in our own lives? How can we awaken what is beneath the surface, waiting for the right opportunity and the right conditions to emerge?

---

2) Spring is about opening up and reaching out

You can imagine a flower or a tree that opens up in all sorts of ways during spring, stretching outward and upward.

For me, it reflects what we as a family have experienced here since we moved here in December. So many people have opened up and reached out, everything from old friends to Hans and Inger, the previous owners, to neighbors and other people in the community. It has contributed to us feeling welcome and at home so quickly.

I have also heard from a few people that they have perhaps driven past our home and thought "I'd like to stop by and say hello...but I don't want to disturb, I don't want to intrude". I've had similar thoughts myself many times in my life. But these anecdotes have provided an important lesson for me today. Every time we had a visitor over the past couple of months, it has been incredibly nourishing. Regardless of whether we were busy moving in or cooking, the fact that someone opened up and reached out a hand enriched our day and our sense of being where we are.

So the spring invites us to ask ourselves: How can we listen to the signs of spring within, and open up and reach out to those around us?

---

3) Spring is a symphony, not isolated solo acts

In spring, it is easy to think about the individual things that stand out. The single beautiful flower, or the single magnificent tree. But that is only one way of looking at it. The flower also depends on so much more than the flower itself. It's dependent on the soil and minerals. It's dependent on the microorganisms and fungal networks. It's dependent on the ecosystem at large and the exchange with animal species that flow through it. The flower is not just one thing. It is part of a whole symphony.

These two perspectives reflect our way of seeing reality. We have two brain hemispheres. The left hemisphere isolates and breaks things down into parts so that we can manipulate and affect our world with tools. The right hemisphere sees harmony, context, connections and wholes, and understands metaphor and poetry. It is seductive, in our culture particularly, to isolate things and break them down into their component parts. But we cannot respond appropriately in our complex world nor can we experience beauty if we cannot learn to see and relate to the whole.

This applies not only to space, but also to time. The flower depends on what has happened before its current existence: the winter, previous seasons and years, and all that has happened before. This also applies to the place where we live, for example. That we can live at the beautiful place we call home depends, among other things, on all the decisions that have been made by previous owners and people who have influenced it, for which we are incredibly grateful.

This stance means that we all have not only an opportunity but also a responsibility and even an obligation to be attuned to future people and ecosystems when we make decisions today. As difficult as it may be, without such a stance we cannot contribute to creating a more beautiful world.

So a final question that spring invites us to consider is: How can we tend to not only the individual things we see, but also the larger wholes that we are all a part of?

---

I'd like to close the spring speech with a few words from the famous Sufi poet Rumi. He said: "Don't turn your head. Keep looking at the bandaged place. That is where the light gets in".

Again, when spring comes, it is easy to focus on what stands out: the flowers in bloom, the colors and the expressions that stand out to the naked eye. But then we often forget what is beneath the surface. It's easy to turn away from that which needs a little more care, closeness, and love. But spring calls us to make room for these parts, to make room for what we are in too much of a hurry to look at or that we distract or numb ourselves from. Because it is right there, in those dark and covered places, where true growth, openness, and love emerge.

So with that, I would like to thank you for attention and care here today. I see this as the beginning of a conversation that can continue both over a hot dog here tonight and at other occasions in the future. Thank you and Happy Walpurgis.

---

Svenska

Jag tänkte börja med att prata lite grann om grammatik. Jag har aldrig tyckt särskilt mycket om grammatik särskilt mycket. Men i skolan så fanns det några punkter som fastnade ändå. En av dem var skillnaden mellan bestämd och obestämd form. "Ett träd" och "trädet", till exempel.

När jag blev tillfrågad att prata ikväll, så ställdes frågan: "Kan du tänka dig att hålla ett vårtal?" Obestämd form. Då tänkte jag att det fanns nog andra människor som också skulle hålla ett vårtal. Flera vårtal, korta och koncisa, utan särskilt mycket tanke som krävdes.

Så ni kan ju förstå min förvåning när man går på stan och ser affischer som annonserar att en viss nyinflyttad bybo ska hålla "vårtalet". Bestämd form.

Men jag står här idag och det känns ändå väldigt roligt att få prata med er och träffa er alla. Jag, Jana, och Rio flyttade in den 16 december och trots att det har varit mycket att göra och lära sig (5-6 olika typer av verksamheter, café, bed and breakfast, odling, djur, vedpanna, pelletspanna, få igång yogamassage och surdegsbröd, skola in på förskola och allting annat) så har det ändå känts väldigt roligt. Och det känns som hemma redan. Det är mycket på grund av många av er som har hälsat på och välkomnat på olika sätt och bara varit allmänt trevliga. Det kommer vi evigt vara tacksamma för.

Men det är det här med vårtal då. Vad är ett vårtal? Jag vet inte. När jag var tonåring, så handlade Valborg mest om att dricka i buskarna. Sedan dess har jag mest bott utomlands, så jag vet inte vad det här går ut på. Så jag har gjort det till min egen tolkning.jag kommer att prata lite grann om våren, och mitt sätt att se på våren och vad vi kan lära oss av den.

För er som inte vet så har hamnat här efter en lång resa. Ett år har vi rest runt i landet för att leta en plats där vi kan kalla hem men också ett ställe där vi kan arbeta och bjuda in människor för olika tillställningar. Så här i början på våren kan så känns väldigt passande att vara med en stor grupp människor och prata om det som komma skall.

När jag tänker på våren, så tänker jag på: livlighet, det som blommar, att komma till uttryck, det vackra, expansion, hopp, ljus och framtid. Jag tycker att det är fascinerande att precis samma begrepp är viktiga för oss människor också, vilket blir väldigt tydligt i mitt jobb som coach och terapeut. Man vill känna ljus och hopp, man vill känna sig levande, man vill uttrycka sig, och vara en del av ens omvärlden.

Så ikväll kommer jag prata om ett tre teman om våren, både utifrån biologi och lantbruk och vad det kan innebära för oss som människor.

---

1) Våren handlar om liv och livlighet

Blommor blir blommor, gräs kommer fram, snön smälter bort. När vi tänker på våren tänker vi mycket på det som syns. Men det som vi kan se är beroende på det som inte syns. Snön har legat över vintern, fröna har legat under markytan. En växt uppenbarar sig inte bara sådär, utan är beroende på det som har kommit förut.

Jag har hört platser där det inte vuxit några ekträd överhuvudtaget på decennier eller årtionden. Sen tar man ett gäng grisar dit, och plötsligt så växer det ekträd. Bara av att grisarna går och nafsar och trampar runt så väcks begravna ekollon till liv. Grisarna blir som en signal till att vakna och expandera.

Så vi kan ställa oss själva frågan: Hur kan man bli ett gris i sitt eget liv? Hur kan man väcka det som finns under ytan som bara väntar på rätt tillfälle och de rätta förutsättningar för att komma fram?

---

2) Våren handlar att öppna upp sig och sträcka ut sig

Man kan tänka sig en blomma eller ett träd, som under våren öppnar upp sig på alla möjliga sätt och sträcker på sig utåt och uppåt.

För mig speglar det det vi som familj har upplevt här sedan vi flyttade in i december. Så många människor har öppnat sig och sträckt ut sig, allt ifrån gamla vänner till Hans och Inger, de tidiga ägarna, till grannar och andra lokalbor. Det har bidragit till att vi känner oss välkomna och att vi känner oss som hemma redan nu.

Jag har också hört från några att man har kanske kört förbi och tänkt "jag vill hälsa på, men jag vill inte störa, jag vill inte tränga mig på". Så tänker jag också i mitt eget liv ibland. Men dessa anekdoter har varit en viktig lärdom för mig. För jag kan garantera er att varje gång vi har fått besök, så har det känns så viktigt och bra. Oavsett om vi de gångerna var upptagna med att flytta eller laga mat eller ta hand om någon på bushumör så berikade mötet vår dag, att någon öppnade sig och sträckte ut en hand.

Så det är också en fråga vi kan ställa oss. Hur kan vi lyssna på vårens tecken och öppna upp oss och sträcka oss ännu mer mot människor runt omkring oss?

---

3) Våren är inte enstaka solonummer, utan en samlad symfoni

På våren är det lätt att tänka på de enstaka sakerna som sticker ut. Den enstaka blomman som är så fin, eller det enstaka trädet. Men det är bara ett sätt att se på det, för blomman beror på så mycket mer än bara blomman i sig. Den beror på jorden och mineralerna. Den beror på mikroorganismerna och svampnätverken. Den beror på ekosystemet och utbytet med djurarter som finns runt omkring. Blomman är inte bara en sak, den är en del av en samlad symfoni.

Dessa två perspektiv speglar vår sätt att se verkligheten. Vi har två hjärnhalvor. Den vänstra hjärnhalvan bryter ner saker till beståndsdelar och isolerar så att vi kan manipulera vår omvärld med verktyg och handlingskraft. Den högra hjärnhalvan ser harmoni, kontext, sammanhang och helheter. Den förstår metafor och poesi. Det är så lätt hänt att man försöker isolera saker och bryta ner dem till beståndsdelar. Men vi kan in förstå vår komplexa omvärld och vi kan inte uppleva det som är vackert om vi inte kan lära oss att se och relatera till helheten.

Detta gäller inte bara i rum, men också tid. Blomman är beroende på det som har hänt tidigare: under vintern, tidigare årstider och allt som har hänt förut. Det gäller också platsen där vi bor, till exempel. Att vi kan bo på den fina platsen där vi bor idag beror bl a på alla beslut som har tagits tidigare ägare och människor som har påverkat platsen, vilket vi är otroligt tacksamma för.

Detta innebär att vi har inte bara en möjlighet men också ett ansvar och till och med en skyldighet att värna om framtida generationer och människor och ekosystem när vi tar beslut idag. Svårt må det få vara, men utan det kan vi inte bidra till skapa en vackrare värld.

Så det är också en fråga som våren ställer oss: Hur kan vi värna om inte bara de enstaka sakerna framför oss, men också de större helheterna som vi alla är en del av?

---

Jag vill avsluta med ett par ord från den kända poeten Rumi. Han sa: ”Vänd inte bort ditt ansikte. Fortsätt att se på det plåstrade eller övertäckta stället. Det är där som ljuset kommer in.”

Igen, när våren kommer är det lätt att fokusera på det som sticker ut: blommorna som blommar, färgerna, nyanserna som vi ser med blotta ögat. Men då glömmer ofta bort det som finns under ytan, det som behöver lite mer omtanke, närhet, och kärlek, som vi har tryckt bort eller avdomnat oss själva ifrån. Men våren kallar oss till att ge plats till dom här delarna, att ge plats för det som vi har för bråttom för att titta på eller som vi distraherar oss ifrån. För att det är just där, i de övertäckta ställena, där den sanna tillväxten, kärleken och öppenheten finns.

Så med det vill jag tacka för mig. Tack för att ni har lyssnat. Jag ser det här som början på en konversation som kan fortsätta både över en korv här ikväll och vid senare tillfällen framöver. Tack och Glad Valborg!